En ny värld

Vad får mig att känna mig hemma? Dofter, smaker, ljud…
Varför känns skogen bakom vårt hus så trygg, medan skogen någon annanstans känns främmande och skrämmande? När jag öppnar mitt kylskåp känns allt normalt och vanligt, men när jag öppnar någon annans så känns det plötsligt annorlunda. Varför känns vårt som vårt, och deras som deras? Vår skog, vår marmelad, vår musik… Var går gränserna för min kultur? Om jag kommer till ett nytt land – en ny värld, kan den bli min?

Välkommen till en ny värld! Lyssna när Saga Ljungberg – mångsidig musikalartist, just nu under utbildning vid Balettakademien i Göteborg – delar tankar om hemma och borta, tillhörighet och utanförskap, i ord och ton. Tillsammans med Helsingborgs Symfoniorkester väver hon samman sin berättelse med Dvořáks nionde symfoni, där folkmusik och kraftfulla teman speglar resan mot att hitta sin plats i en ny värld.

"Att skriva är för mig ett sätt att närma mig andra människor. Kanske började det redan som barn, i ett hem där berättelser och scenkonst var en självklar del av livet genom min far, som var regissör. Sedan dess har orden följt mig — i sången, i texterna och i mötet med publiken.

Jag är utbildad sångerska från konservatoriet i Danmark, men har alltid rört mig mellan olika uttryck. Jag har skrivit manus för barn- och ungdomsföreställningar, och 2020 debuterade jag som barnboksförfattare med ”Kom igen nu, Lillgit”. Oavsett form handlar mitt skapande om samma sak: att försöka förstå vad det är som gör oss till människor.

Den text som som i konserten vävs in i symfonin växte fram ur en enkel men stark övertygelse — att avståndet mellan oss inte är så stort som vi ibland tror. Om vi vågar vara nyfikna, ställa frågor och närma oss varandra med öppenhet, finns där nästan alltid en vilja till kontakt, till förståelse, till något gott.

På många sätt speglar det också musiken. När Antonín Dvořák kom till USA bar han med sig sina erfarenheter av den tjeckiska folkmusiken. Med nyfikenhet och öppenhet tog han intryck av en ny kultur och lät det möta det han redan kände. I det mötet uppstod något som för många klingar djupt amerikanskt — men som samtidigt bär spår av hans ursprung. Ett musikaliskt närmande, ett försök att förstå ett annat folk.

Jag tycker om att betrakta människor. Att försöka se det som finns under ytan, där våra drivkrafter ofta är mer lika än olika. Kanske är det just där, i det gemensamma, som vi kan mötas.

I det här framförandet får mina ord klinga tillsammans med musiken — en påminnelse om att vi, trots olika bakgrunder och berättelser, delar något djupt mänskligt.”
Anna-Kajsa Holmberg, manus och regi