Skolan som spelplats

Skolan som spelplats

Det är i sin vardagsmiljö, på förskolor och skolor, som de flesta barn upplever teater. Att spela en pjäs för en publik som inte själva har valt att gå dit har sina utmaningar. Publiken är på hemmaplan och teatern är gäst - ett scenario som ställer ömsesidiga krav. Teatercentrums programspår Skolan som spelplats lyfter frågor som är specifika för mötet mellan teater och skola, och vad det innebär att vara arbetsgivare för en teater på turné. 

En av Bibu:s ägare är Teatercentrum. Som bransch- och arbetsgivareorganisation för fria och professionella teatrar möter Teatercentrum ofta frågeställningar med koppling till skolan. Under ett år ger organisationens medlemmar över 10 000 förställningar runt om i landet, varav den stora merparten sker på turné i skolor och förskolor. Lena Gustafsson är nationell verksamhetsledare på Teatercentrum, och en av initiativtagarna till temaspåret Skolan som spelplats. Hon beskriver ett viktigt Bibu-tema med fokus på de val, strategier, problem och möjligheter det innebär att spela i skolans värld. 

- Att vara arbetsgivare för en teater på turné ställer speciella krav. Det är inte lika självklara ansvarsregler som när en ensemble spelar på hemmaplan. Frågor om den turnerande teaterns förutsättningar, både konstnärliga och praktiska, är något som ofta diskuteras internt hos oss på Teatercentrum. Vid årets Bibu* får vi nu en chans att nyttja den samlade kunskap och erfarenhet som finns i branschen, och möjlighet att tillsammans utveckla metoder som underlättar för turnerande skolteatrar, säger Lena Gustafsson. 

Publikkontakt extra viktig på skolteater
Skolan som spelplats är en komplex, men väldigt viktig del av svensk scenkonst för barn och unga. Den största delen av all teater som visas för barn sker på förskolor och skolor, och på skoltid. Det innebär att teatern vänder sig till en publik som inte själva har bestämt att de vill gå dit. 

- I många fall har inte ens skolans personal varit med och bestämt att en teatergrupp ska komma på besök. Att uppträda för en publik som själva inte valt att komma ställer höga krav på ensemblen. Skådespelarna måste vara beredda att arbeta extra med publikkontakten för att skapa överenskommelsen med publiken, säger Lena Gustafsson. 

Förutom att en ensemble på turné inte möter en publik som själva valt att se pjäsen, möter de också en publik som befinner sig i sin egen vardagsmiljö, med allt vad det innebär i invanda roller och beteendemönster. När barn och unga ser på en teater i sitt eget klassrum, eller skolans aula, sitter klassens gruppdynamik i väggarna. Enligt Lena Gustafsson är det här ett utgångsläge som många teatrar både kämpar med och inspireras av. Att bjuda en publik på något de inte visste att de ville ha, i en miljö där de minst av allt väntar sig det, kan resultera i en fantastisk uppskattning. 


*Intervjun gjordes innan beslut om att ställa in Bibu hade tagits. 

Under Bibu 2020 skulle två seminarier ha arrangerats kring skolan som spelplats. Seminarierna skulle ha organiserats av Teateralliansen och Teatercentrum och skulle lyfta frågor som är specifika för mötet mellan teater och skola samt mötet mellan scenkonsten och publiken i skolan. Exempel på frågor: Hur skapar vi kvalitativ scenkonst med en föreställning som ska kunna flyttas varje dag? Hur påverkas det konstnärliga arbetet av alla tekniska och sociala aspekter det innebär att spela i skolor och förskolor? Vilka krav ställs på skådespelarna, berättelsen och formspråket när en föreställning framförs i en lokal som egentligen är avsedd för något annat, och för en publik som inte själva valt att se den? 

Teatercentrum hade även lottat fram fyra föreställningar från sina turnerande medlemmar som skulle ha att spelas på skolor i Helsingborgsområdet. Efter föreställningarna skulle publiken, såväl elever som branschfolk, bjudits in till öppen diskussion. De fyra föreställningarna var: Skuggteaterns Mitt kalas, Månteaterns Vi vet var du bor, Hugo med Boulevardteatern och Fisken och Bintou – flicka som fick alla att lyssna med Dinn Dinn Bulo och Mumrik Kulturproduktion.

 

Text: Anna Bergling
Foto: Turnébygge med Månteatern, fotograf Henrik Hulander

Published: 2020-03-25